Lycka.

Ja, lillemannen har upptäckt möjligheterna i denna värld, och är hyperlycklig över det.

Det mest magiska han någonsin vart med om är när han vinkar till någon, och den personen tittar på honom och vinkar tillbaka. Det är lycka det. Små barn roar sig lätt.

Större barn har lite svårare att roa sig. Men har man inget annat att göra kan man alltid ställa sig och hoppa på sin lillebrors fötter och händer när han kryper på golvet. En sekund han tror att man inte ser dem, och han är där och gör något dumt. Jag håller på att lösas upp i partiklar av att bara gå här hemma hela tiden med barnen. Det känns som vi bara bråkar om allt. Det är faktiskt mer påfrestande än vad man kan tro. Tjurig och grinig är jag jämt också. Blä.

Det ska bli alldeles underbart att komma hemifrån lite i helgen och ut och parta lite. Fjärde gången på tre år. Yeehaa vilken partymänniska jag är. Sen sitter man där hela kvällen och saknar barnen ändå. Det är så det ska vara. Jao, om vi nu hittar någon barnvakt det vill säga. Det är ju inte det lättaste.
När man hade ett barn ville alla vara barnvakt hela tiden. Nu när man har två vill ingen. Undrar hur det går för dom som har en tre-fyra stycken?
Jaja. Nu ska jag natta lite snoriga ungar här.

Mitt gull har plockat blommor till mig.

Puss.