Fågelinfluensa del 2

Jaha, fortfarande fågelinfluensa. Den ger sej fan inte.
Var på vårdcentralen i förrgår, och där är de ju lika normala som vanligt. "Det skulle ju kanske kunna vara lunginflammation. Kom tillbaka om du inte mår bättre om fyra dagar, eller ring om du får svårt att andas." Nä, jag tänkte vänta tills jag inte kan andas alls. Och tänk om det händer på helgen, då måste jag vänta till måndag morgon och ringa på telefontiden klockan åtta.

Vaknade 04.30 i morse, med sprängande huvudvärk, av att det kom ett barn tassandes in i sovrummet. "MAMMA! Simon kolla lulklendern. Titta peeve." Huh! "Nej Simon, Julkalendern är inte än. Klockan är mitt i natten, då ska vi SOVA." "Klockan mycket, lassemaja lulklendern." Barn nr. 2 har i det här läget vaknat, och vill ammas lite. Så vad gör man? In med Simon i sin säng, lägga honom. Rasmus hinner bli arg som tusan. Lägger mej och ammar. In kommer Simon, IGEN. "Lulklendern titta" "Nej, simon julkalendern är inte förrän om flera timmar." "Simon gosa mammas säng" Han vet, så himla väl, att när mamma ammar, då kan man göra som man vill, för då finns ingen som kan stoppa en. Och tro mig, det utnyttjas mer än väl. Så han kröp upp och la sig under täcket i Fredriks säng medan jag ammade klart. När Rasmus somnat ålade jag mej över till Simon, och tänkte att jag får väl lägga mig och gosa lite med honom då. Kanske, kanske somnar han om. Eller inte. Pigg som en mört. "Boppa titta peeven" "Nej, Simon. Vi ska sova." Simon ställer sig upp i sängen och börjar blinka med sänglampan. Mamman börjar bli arg. Mamman lyfter in barnet i sin säng. Barnet kanske, kanske, kanske somnar om? Mamman går in i sovrummet igen, lägger sig ner. Slumrar till. 5, kanske till och med 10 min senare hör jag det igen, tassandet. Och in kommer en fortfarande lika pigg Simon. "lulklendern titta". Suck. Okej, får han lägga sig hos mig och gosa lite så kanske han i alla fall är tyst. Trodde jag. "mamma gosa simon" Muffe vaken?" "Simon gosa Muffe" Bla, bla, bla, bla, bla. Nämde jag att jag hade ont i huvudet redan när jag vaknade? Han låg väl hos mig i kanske 2 minuter innan han hade hunnit väcka Rasmus också. Där låg jag, mellan två superpigga barn, klockan halv sex på morgonen och kände mig själv som att jag hade blivit överkörd av en långtradare.
Det är inte alldeles underbart att vara ensam hemma med två barn när man har fågelinfluensa.
Tur att de har en snäll farmor som har lånat Simon en stund nu på dagen, så man får liite lugn och ro.
Om jag bara dog nu, då skulle jag inte behöva lida mer. Men jag förtjänar nog en plågsam död.

Ringde MVC i morse.. "Hej, jag skulle boka tid för efterkontroll. Det kanske är lite sent, för jag fick barn i Juli. Men bättre sent än aldrig." Jag trodde nästan hon tänkte dö av skratt i telefonen. När vi hade pratat klart klämde hon ur sig "Ja, då är du JÄTTEVÄLKOMMEN den 5 Januari." (Efterkontroll ska man väl göra mellan 10 och 12 veckor efter förlossningen, inte ett halvår.)

Och du, Fredrik, Jag älskar faktiskt dej.