Lunch på stan med barn.

Idag har vart en jobbig dag. Och då har knappt halva gått ännu. Jag tänkte ju att det kunde vara lite kul att ta med barnen och äta lunch på kina med Anna & Lisa efter att jag hämtat Simon på dagis. Åjo. Det hann ju gå en stund innan A&L var klara för att gå och äta, och i det läget har Simon kommit förbi sin "gå-och-sova-middags-tid" för längesen. Vilket självklart resulterar i att man har ett monster till barn när det väl är dags att sätta sig och äta. Sen tar det ju en liten stund innan maten kommer in också, och ni tror väl för guds skull inte att man kan sitta stilla vid ett bord när det inte finns något att pyssla med? Nä, då springer vi runt och river stället istället. Spottar lite på ett bord. Hoppar upp och sätter oss i fönstret och så vidare. Sen kommer maten in. Simon äter två tuggor, sen börjar han löpa amok IGEN. Rasmus sitter och skriker för att han vill smaka -trots att han åt innan vi åkte hemifrån. Det är inte så jävla lätt att mata ett barn, äta själv och samtidigt hålla koll på ett tredje som inte ens kan sitta stilla, utan slinker ner under bordet och iväg femton gånger. Sen att personalen står och blänger på en som att man är dum i huvudet gör definitivt inte läget bättre. Det är då man verkligen ångrar att man inte bara gjorde iordning makaroner och bacon här hemma och sedan la barnen i säng! Sen skulle det ju ätas dessert också, vilket det tog en halvtimme innan vi ens fick beställa! Sen kom glassen in, men inte ens då kunde Simon sitta kvar på stolen. Så jag tog helt enkelt ungen under armen och gick därifrån. Lite jobbigt läge, med tanke på att jag hade Rasmus i vagnen och fick bära Simon, 17,5kg tung, samtidigt som han försökte åla sig bort från mig till bilen som var parkerad femhundra meter därifrån.
Aldrig mer lunch på stan med en trött Simon.
Nu sover han, och jag är helt jävla slut.

Puss.