Dra mig baklänges.

De visar faktiskt inte bara ofarliga barnprogram på SVT. På tisdagar går det ett program på bolibompa, där en liten tjej har en tärning. När hon kastar tärningen och säger "dra mig baklänges!" reser hon tillbaka i tiden och får se hur folk levde förr etc.

Hur tror ni en tvååring tolkar det här? Jo, såhär;

Han springer runt och kastar saker i golvet och skriker "BAKLÄNGES!"

Men söt är han.

Puss.

Slutet för mänskligheten.

ALLA jag har pratat med den senaste veckan har varit förkylda. Och har de inte varit det tidigare så har de blivit nersmittade av mej och mina små sjuklingar. Så jag har just insett att mänskligheten håller på att dö ut. Ingen är tillräckligt sjuk för att stanna hemma från jobb etc. ("Nä, jag är bara lite förkyld") så då blir alla andra i hela världen också smittade. Och sen, när vi minst anar någonting. När ALLA som lever på denna jord går runt och är lite förkylda. Då slår sjukdomen till på riktigt, och experterna kommer på att den lilla förkylningen är ett döds-virus, som kommer slå ut hela jordens befolkning om de inte kommer på ett botemedel snabbt som attan. Men det går ju inte, för alla forskarna är ju också döende. Så: Alla människor dör.

Då är ju jorden räddad, i och med att det inte längre finns några människor kvar för att förstöra den. De enda som finns kvar är såna där ensamma människor som bor i skogen och inte träffar någon annan. För de har ju inte fått döds-viruset. Men de dör ju förr eller senare de också. Jag menar, man kan ju knappast föröka sig själv. Om de inte muterar och blir som maskarna och lär sig hur man knullar sej själv. Det återstår att se.

Det här satt jag och funderade på när jag körde bil förut. Sen kom jag på mig själv. Förstå om någon kunde höra vad jag tänker. Dom skulle ju spärra in mej någonstans.

Mest skrev jag ett inlägg idag för att ni skulle få se hur hypergullig min lilla grod-unge är.

Puss.

Solsken i skallen.

Jaha. Då har man vart sjuk nu igen. Och blivit frisk igen.
Dödssjuk i helgen, men ALDRIG, ALDRIG är man för sjuk för att gå på IKEA! Det skulle inte spela någon roll om ni fick bära dit mej och köra mej i en rullstol. Jag bangar aldrig! IKEA är livet. Okej, nu kanske jag överdrev en liten smula, men så är det nästan i alla fall.
Det blev lite dyrare och lite mer än vad som var meningen, men så ska det ju också vara.
Har insett idag att det är dags att shoppa lite nya kläder till kidsen också. Shit vad dom ska växa då. Simons kläder han fick när han fyllde är redan för små, och Rasmus börjar växa ur 74 nu. Det känns inte så bra när man inte har orkat tvätta och får skicka Simon till dagis i nästan för korta byxor, och tröjor som är för korta i ärmarna. Pinsamt. Skärpning Malin.
Nu tvättar jag i alla fall. Massor.
Dags att hämta Simon på dagis. -14 ute idag. Det är inte alldeles underbart. Det är KALLT.
Jag har inga långkalsonger.
Puss.

Dessa oansvariga pappor..

Idag fick jag höra en sak som gjorde mig riktigt förbannad. Sen fick det mig att börja fundera. Alla blir visst inte mognare för att de får barn.
En seriös fundering.
Om vi säger att paret Lotta och Petter har fått en liten bebis för några månader sedan. De har det lite jobbigt i sitt förhållande, och bråkar mest hela tiden. I hur många procent av dessa fall är det mamman som lämnar pappan och barnet och sticker?
Nä, det är garanterat i 99,9% av fallen dessa förbannat omogna och oansvariga pappor som drar och skiter i sitt lilla barn. För att de inte står ut med sin flickvän längre. So what? Även om förhållandet inte fungerar så är barnet precis lika mycket pappans ansvar som mammans. De verkar liksom inte förstå den lilla detaljen att man är två personer som gör barn. Tillsammans. Det är i det läget man kanske inte var riktigt mogen för att skaffa barn från första början. Jag menar, klarar du av att bara slänga ut ditt barn och mamman till barnet ur ert eget hem. Då kan du inte älska ditt barn. Och gör du inte det så mår nog visserligen barnet bättre utan dig, men du kommer ångra dig grymt mycket i framtiden. När du inser att du gjorde fel som valde ditt jobb och din frihet framför din familj. När du inser att du missat hela ditt barns uppväxt pga din omogenhet. Det är tragiskt med dessa oansvariga pappor. Ta erat ansvar karljävlar!
Och samtidigt en STOR eloge till alla ensamstående mammor. Jag beundrar er för att ni orkar.

Det är tur att man själv hittat en bra pöjk!

Puss.

Framtiden ser ljus ut.

Jag har ångest över vad jag ska bli när jag ska bli stor. Kollade runt på arbetsförmedlingens hemsida, och där har de ett "intressetest". Man svarar på en massa frågor, sen får man veta vilka jobb som skulle passa en med tanke på vad man är intresserad av. De staplarna jag fick högst på var "Friskvård och Kroppsvård". Klickade på stapeln för att se vilka jobb som skulle passa mig. Överst i listan står "Professionell Idrottsutövare". Redan där började jag asgarva. Ja, det passar ju mig. Verkligen. Inte. Eller jo, jag tänkte ju bli OS-ryttare ett tag. Men nä.
Läste vidare. Tvåa på listan står. (Och nu skrattade jag helt allvarligt högt här där jag sitter helt själv i mörkret under trappen.) "Modell och mannekäng" Vad säger man? Jag tänkte knalla in på nån sån där modellagentur och säga: "Tjena, arbetsförmedlingens intressetest tyckte att jag skulle bli modell. När kan jag börja?"
Sen kom i alla fall de där jag skulle vilja ha. Massör, Hudterapeut, Manikyrist, Nagelterapeut, Frisör.. Osv.. Fast allra, allra, allra mest är det ju veterinär jag vill bli. Men jo, tjena. Jag kommer aldrig få några 20,0-betyg. Drömma går ju.
I vilket fall som helst tänker jag bli något. Jag tänker inte ta ett jävla skitjobb typ Sultans och jobba där i trettio år med en jävla slavlön. Eller stå ute på kronfågel och känna hur dum i huvudet man blir av att bara stå där och göra samma sak om, och om, och om igen. Det är inte min grej.
Så. I höst börjar jag plugga upp mina betyg. Nu är det dags att ta tag i skiten.

Puss.
/Malin, professionell idrottsutövare. (Extraknäcker som modell)

Klänger sej fast.

Mitt liggsår sitter fortfarande kvar på höften. Det måste vara ett liggsår på riktigt.
Duscha i kallvatten på sin födelsedag. Är det schysst på något vis?
Äsch. Hämta-barn-på-dagis-dags nu. Fredrik är på BVC med Rasmus.
Puss.

Vem var det som sa att barn inte ljuger...?

Barn ljuger visst. Jag lovar.

"Simon, har du bajsat?"
"Nä, mamma."
"Jo, Det luktar bajs. Har du inte bajsat?"
"Nä, mamma."
"Vad har du i blöjan då?"
"Bajs."

För övrigt har jag världens mest glupska bebis här hemma. Det syns på honom också. Igår kväll åt han först en flaska välling, men blev inte mätt. En kvart senare åt han upp en hel burk mat. Sen efter en halvtimme var han hungrig igen och åt nästan en hel flaska välling till inan han somnade så sött. Lilla herr gluff,gluff. Det är så underbart att få höra den där fina kommentaren också.

"Han är SÅ himla lik Malin, alldeles rund."

Puss.