Nu har jag flyttat.

Jaa, jag ska skriva oftare i min blogg. Jag lovar. När folk börjar ringa till mig ENBART för att beklaga sig över att jag inte skrivit på länge, då är det illa. Men okej. Jag ska, jag ska. Men först ska jag flytta lite.

Till alla mina blog-fans:
Min nya blogg finns på http://www.metrobloggen.se/busmamman

Puss å Kram.

Jag ska gifta mej, men inte idag.

Idag är det tre år sedan Fredrik och jag förlovade oss. Grattis till oss! Jag hade planerat värsta mysiga utflykten idag. Barnen skulle vara hos Sandra, vi skulle åka till stendörren, dit där vi förlovade oss. Sen skulle vi åka till trosa och äta på det där jättemysiga stället med världens godaste mat, (Som jag sedan fick springa in på toaletten och kräkas upp. Ja, jag var gravid för tre år sedan.) som vi åt på den kvällen. Vi skulle ju återuppleva våran förlovningskväll.

Det havererade redan i Fredags. Sandra hade glömt bort att hon skulle vara barnvakt, så de åkte iväg till stockholm hela helgen. Men visst, barnen kunde väl få följa med oss. Då blir det ju lite familje-utflykt. Sen stalldes maten in, ekonomin håller inte riktigt för att äta fin-fin utemat sådär tre dagar före barnbidrag. Då bestämde jag mej för att vi skulle ha lite picknick istället med barnen, kanske bada lite. Åjo. Vaknade i morse och regnet öste ner. Men envis som jag är bara vägrade jag ställa in hela skiten. Ska man fira så ska man! Släpade med mej barnen och handlade klockan åtta i morse (Ett hett tips är att åka och handla klockan åtta en söndagmorgon. Jag hade heeela ICA kvantum för mej själv.) Vi åkte hem, väckte Fredrik, tröck in honom i duschen, och sen åkte vi iväg. "Det kanske inte regnar där." Jag är förresten ganska bra på positivt tänkande. Ibland tänker jag lite FÖR positivt.

Det regnade där. Dessutom kunde vi ju inte ta oss ut på det stället vi var när vi förlovade oss, för det går inte att gå med barnvagn över en ranglig hängbro, eller vad det nu var. Så vi gick till ett annat ställe. Låångt gick vi. Fredrik sa att det inte gjorde så mycket att det regnade lite, för det fanns ju såna där små grill-hus man kunde sitta i. Men bara inte just där vi var. Så vi satte oss på en blöt bänk och käkade våran medhavda rostbiff och potatissallad i regnet. Blött och halvkallt, men mysigt ändå. Det blev ju våran första riktiga familjeutflykt. Sen frågade jag Fredrik när vi skulle gifta oss egentligen. Han svarade: "Inte idag".

-------------------------------------------------------------------------------------------------

"Vi har en benägenhet att leva i framtiden, inte nu.

Vi säger: "Vänta tills jag slutar skolan och får min examen - då ska jag verkligen leva".

När vi kommit dit -och det är inte helt lätt- säger vi till oss själva:"Jag måste vänta tills jag har ett arbete för att verkligen kunna leva."

Och sedan efter arbetet kommer en bil. Efter bilen ett hus.

Vi klarar inte att leva i nuet.

Vi tenderar att skjuta upp det där att leva till framtiden, en avlägsen framtid.

Vi vet inte när den kommer.

Nu är rätta ögonblicket att leva."

Simons frukostfunderingar.

Tänkte bara dela med mej av Simons teorier vid frukosten i morse:
S:"Du har en snippa, Rasmus har en liten snopp, Pappa har en stor snopp."
Jag:"Jasså du"
S:"Mormor har också en snopp"
Jag:"Nä, mormor har en snippa. Flickor har snippa och pojkar har snopp."
S:"Okej."
Jag:"Vad har tes då?"
S:"Hon har en snopp."
Jag:"Nä, en snippa. Vad har Johan?"
S:"Han har en skägg på magen."

Puss.

Idag leker vi ute.

Puss.

Lunch på stan med barn.

Idag har vart en jobbig dag. Och då har knappt halva gått ännu. Jag tänkte ju att det kunde vara lite kul att ta med barnen och äta lunch på kina med Anna & Lisa efter att jag hämtat Simon på dagis. Åjo. Det hann ju gå en stund innan A&L var klara för att gå och äta, och i det läget har Simon kommit förbi sin "gå-och-sova-middags-tid" för längesen. Vilket självklart resulterar i att man har ett monster till barn när det väl är dags att sätta sig och äta. Sen tar det ju en liten stund innan maten kommer in också, och ni tror väl för guds skull inte att man kan sitta stilla vid ett bord när det inte finns något att pyssla med? Nä, då springer vi runt och river stället istället. Spottar lite på ett bord. Hoppar upp och sätter oss i fönstret och så vidare. Sen kommer maten in. Simon äter två tuggor, sen börjar han löpa amok IGEN. Rasmus sitter och skriker för att han vill smaka -trots att han åt innan vi åkte hemifrån. Det är inte så jävla lätt att mata ett barn, äta själv och samtidigt hålla koll på ett tredje som inte ens kan sitta stilla, utan slinker ner under bordet och iväg femton gånger. Sen att personalen står och blänger på en som att man är dum i huvudet gör definitivt inte läget bättre. Det är då man verkligen ångrar att man inte bara gjorde iordning makaroner och bacon här hemma och sedan la barnen i säng! Sen skulle det ju ätas dessert också, vilket det tog en halvtimme innan vi ens fick beställa! Sen kom glassen in, men inte ens då kunde Simon sitta kvar på stolen. Så jag tog helt enkelt ungen under armen och gick därifrån. Lite jobbigt läge, med tanke på att jag hade Rasmus i vagnen och fick bära Simon, 17,5kg tung, samtidigt som han försökte åla sig bort från mig till bilen som var parkerad femhundra meter därifrån.
Aldrig mer lunch på stan med en trött Simon.
Nu sover han, och jag är helt jävla slut.

Puss.