22-års krisen är här.

Ja, det är alldeles sant. Jag fyller tjugotvå nästa vecka. Jag håller på att bli gammal. Nästan pensionär.

Här är fem tydliga tecken:
1. Hemmakvällar.
Fredrik och jag sitter hemma och kollar på "så ska det låta" på fredag-kvällarna. Herregud liksom.
2. Svenssonliv.
Jo, vi har ju två barn. Och Radhus. Och Volvo. Vuxenpoäng deluxe.
3. Liggsår.
Ja, nu har jag haft ett pyttelitet sår på högra höften i flera dagar. Det skaver mot byxor. Skitirriterande. När jag la mig i sängen med Rasmus förut och kände hur ont det gjorde när jag låg på högersidan, då insåg jag det. Jag har fått liggsår. Shit vad jag är gammal.
4. Kalops/hemlagat.
Kalops (Eller tantmat, som någon sa) gör jag ibland. Det är gott. För övrigt lagar jag så gott som all mat själv om vi inte äter utemat. Inga halvfabrikat här inte. Det är tantigt. Tydligen.
5. Födelsedagsångest.
När det inte är kul att fylla år längre, då är man gammal. Om du frågar mej finns det inte längre någon mening med att fylla år efter att man fyllt tjugo. Då finns det ju ingen ålder att se fram emot längre. Det är ju i princip bara att gå och vänta på att man ska först tappa det mesta av sitt hår, skrumpna ihop till ett russin och sen trilla ihop i en hög och dö någonstans.

Åtgärdsprogram 1:
Förnekelse. Intala mig själv att jag inte alls är vuxen. Gå ut varje onsdag+fredag+lördagkväll. Lämna bort mina barn till första bästa villiga barnvakt. Sälja radhuset och flytta till en etta med kokskåp. Vända på mig i sängen på nätterna. Hetsäta Billys panpizza varje dag. Och om någon frågar hur gammal jag är svarar jag tjugo.

Åtgärsprogram 2:
Inse fakta. Jag kanske börjar bli vuxen. "Så ska det låta" är faktiskt ett helt okej program. Det är inget fel på att vara lite svensson, det är faktiskt hur bra som helst. Och volvon är rymlig. Sängvändningen får jag väl fundera på, men annars får jag väl anställa någon stackare till att vända på mej på nätterna. Maten tänker jag inte klaga på. Jag älskar inte o-hemlagad mat så mycket. Och ja, jag fyller väl tjugotvå då. Jag kanske bara lever i fyrtioåtta år till. Men oj, vad bra jag ska ha det i dom fyrtioåtta åren!

Jag tror jag väljer nummer två i år.

Puss.