Familjen (snor)Bus(e)...

Nu är vi snoriga igen. Och hostiga. Och febriga. Och sjuka. Och döende. Allihopa. Till och med Fredrik. Fast jag börjar misstänka att han bara fejkar att han är sjuk för att han ska slippa tycka synd om mej. För det är faktiskt synd om mej. JÄTTESYND till och med. IIIiiiingen förstååår hur dååååligt jag måååår.... Det är jättesynd om Rasmus också, för han fattar inte att man kan andas genom munnen, så han blir jätteledsen när han inte får luft genom näsan och bara skriker istället. Det är så synd om honom att han får använda nässpray som är från 7 månader, trots att han BARA är 6½ månad. Vilket man enligt kärringen på apoteket absolut INTE kunde ge honom, för han är ju faktiskt inte 7 månader. Trots att doktorn sa att jag skulle köpa sådan ändå. Puckotant. Jag tror på doktorn. Han har nog inte pluggat i jättemånga år bara för att hitta på egna nummer. Hoppas jag.
Simon är det också jättesynd om. För även fast han bara är lite hostig och snorig, och kanske inte alls speciellt jättesjuk, så måste han stanna hemma från dagis. Mest för att hans mamma mår alldeles för dåligt för att ens gå ut, för att ens pälsa på alla sina två barn och lufsa iväg till dagis klockan åtta på morgonen. Och vid det här laget har jag lärt mig hur kul han tycker att det är att vara hemma en hel dag. Speciellt med en sjuk mamma som inte orkar så mycket alls.
När jag har segat upp mig ur sängen på morgonen har han hunnit:
Riva halva övervåningen. Ösa ut alla sina leksaker och kastat runt dom lite överallt. Släcka-tända-släcka-tända-släcka-tända alla lampor 547 gånger.Hoppat på mina ben. Kört in armbågen under mitt nyckelben i ett desperat försök att få gosa lite i mitt hår. Skrikit att han vill kolla på pippi så högt att hans lillebror har vaknat. Vart inne i badrummet och "tvättat händerna" (lekt med vatten i handfatet).
Vi går ner, dukar fram frukost. Äter. Under den lilla stunden hinner han bli irriterad på något, typ att han får dricka mjölk istället för juice, för att vi inte har någon juice, och kastar muggen i golvet. Äter en halv macka, sen blir han arg för att han inte får någon ny skinkskiva när han ätit upp den första, men inte ens smakat på själva mackan. Så då åker mackan i golvet. Smöret ner, självklart. Ja.. och så fortsätter det. Han har humör. Och inte blir det bättre av att vara hemma och ha tråkigt hela dagen. Och inte blir mamman mycket piggare heller..
Blä för snor.



Puss.