Att natta en tvååring.

Det finns roligare saker än att natta vår son just nu. Eller, egentligen. Det finns roligare saker än att natta våra söner, båda två, samtidigt. Enda sättet att få Rasmus att somna, det är att söva Simon först. För det finns inte en chans att Rasmus somnar så länge storebrorsan härjar runt. Så.
Det börjar runt 18.30.
Ser till att Rasmus är torr i stjärten, mätt och belåten. Lägger honom i babygymet. Tar med Simon, vällingflaska, napp & snutte och går upp på hans rum. Han lägger sej så snällt så i sängen och äter sin välling medans jag läser nicke nyfiken-boken för honom. Allt är frid och fröjd. Vällingen tar slut, vi puss&kramas och säger godnatt. Simon lägger sej på sidan och ser ut som han tänker somna. Dödstrött. Under denna lilla stund har lillemannen hunnit bli rättså irriterad på att vara ensam på nedervåningen. Ibland till och med förbannad. Så det är bara att gå ner, blanda en ny flaska välling, sätta sej i soffan med Rasmus. Han äter lite och precis då när han håller på att slumra till hör jag hur Simon kommer ut ur sitt rum. Lägga ifrån sej Rasmus, som inte är på sitt allra bästa humör. Upp för trappen. In med Simon i sin säng. "Nu ska du sova" "Nää, laken mamma" "Nej, simon, du ska sova nu." Ner igen, Rasmus är MYCKET arg. Sätter oss i soffan igen. Han somnar i min famn. Simon är uppe och leker. Smyger upp för trappen för att lägga Rasmus i sin säng. Halvvägs uppe kommer Simon ut ur sitt rum och börjar babbla så han väcker Rasmus igen. Lägger Rasmus vaken och grinig i sin säng. In med Simon i sin. Försöker med allt som finns för att få Simon att ligga kvar i sin säng. Det är inte så frustrerande när han bara skrattar åt allt jag säger. Oh, vilken respekt han har. Inte. Suck. På något vis fick jag honom i alla fall att ligga kvar i sin säng så pass länge att jag hinner få Rasmus att somna och lägga honom i sin säng. Men. Simon är fortfarande vaken. Uppe och leker igen. Nu börjar mamman bli smått irriterad. Nyss var jag inne och snodde glödlampan i hans taklampa, som han står och flippar på och av hela tiden. Sen hotade jag med att om han inte sover så kommer jag och tar sänglampan också. Ja, jag är nog en dålig mamma. Men det verkar funka i alla fall.. För nu tror jag ungen sover. Och han är söt när han sover, det vill jag lova.
Hur som helst är det inte kul att natta båda barnen själv. Inte utan att man känner att man skulle behöva klona sig själv. Varje söndag är det såhär. Tror det är för att Fredrik åkt och jobbar han blir sådär. Sen går det hyfsat resten av veckan. Nu är klockan 21.57 och Simon har precis somnat. Det hör väl inte direkt till vanligheterna att han är vaken SÅHÄR länge. Tror det är dags att sluta sova middag. Idag sov han mellan 14 och 17 ungefär. De dagarna han inte sover middag somnar han som en stock på första försöket, 19.00.

Storm är det ute också. Min största skräck just nu är att det ska bli strömlöst. Jag är mörkrädd. Som fan. Jag har redan plockat fram ficklampa och tändare. De ska få sova på mitt nattduksbord.
Puss.